Föreningslivet är som en ny värld

När Esraa Daoud kom till Sverige 2012 var det som att hon ställdes inför en helt ny värld. Kulturen, maten, samhället och inte minst fritidsaktiviteterna och kontakten med andra människor – allt var okänt.
– Vi hade aldrig kommit in i föreningslivet utan att få hjälp, säger hon.

Det är en gråmulen höstdag när vi träffas på Kvinnoföreningen i Motala där Esraa jobbar, kombinerat med att hon läser in ett par ämnen på Platengymnasiet för att kunna studera till undersköterska längre fram. Hon huttrar.
– Jag gillar inte kylan, säger hon. I Palestina är det minst 25 grader nu.

Det har gått nio år sedan Esraa lämnade sina föräldrar och syskon i Palestina för att förenas med sin man som fått arbete i Sverige. I dag har paret tre barn, 9, 8 och 6 år gamla, och Esraa trivs bra i sin nya vardag.

– Jag har till och med lärt mig att tycka om maten, säger hon och skrattar. Jag minns när jag ringde hem till mamma och berättade att det finns något som heter lasagne. De hade aldrig hört talas om det, men nu lagar de det i Palestina också.

Ja, berättandets och mun till mun-metodens kraft är stark. Och det var precis på det sättet som Esraa fick hjälp att komma in i det svenska föreningslivet.
– Studiefrämjandet hörde av sig strax efter att jag kommit hit och frågade om vi ville vara med på deras träff. Utan dem hade jag aldrig kunnat hjälpa mina barn att få spela fotboll och innebandy, säger hon.

Numera behärskar Esraa svenska språket och läser på nätet hur hon ska göra.
– Jag letar upp en förening och skickar ansökan. Det är svårt, men det går. Och nu hjälper jag mina vänner att lära sig. Det kan vara både att kontakta en idrottsförening eller att söka hjälp från Arbetsförmedlingen till exempel. Jag berättar hur man gör.

Esraas barn är aktiva och spelar fotboll, innebandy, simmar och dansar balett bland annat.
– Jag och min man följer med och tittar på matcher. Det är jätteroligt! Men innebandy är svårt, jag kan inte spela. Den sporten finns inte i Palestina.

Den största skillnaden mellan länderna är kostnaden, säger hon.
– I Palestina är allting gratis för barn upp till 15 år, staten och Unicef hjälper till. Här i Sverige måste man betala, men å andra sidan finns det många fler aktiviteter att välja på. Jag tycker att systemet fungerar bättre i Sverige.

Sedan Studiefrämjandet startade sina Activate-träffar varje lördag har familjen inte missat en gång.
– Barnen stortrivs. De träffar nya kompisar och lär sig många roliga saker, både om naturen och om nya lekar. För min del är det också bra att träffa nya vänner, och vi pratar om viktiga ämnen. Till exempel om träning och hur det går till när man är med i en idrottsförening i Sverige.

Hur mycket tänker du på vikten av att röra sig?
– För barnen är det jätteviktigt. Själv är jag inte med i någon förening, men jag brukar promenera i skogen några gånger i veckan.

Vad skulle du säga till andra familjer som kommer nya till Sverige och som vill engagera sig i föreningslivet?
– Prata med kompisar, de som varit här längre, och ställ frågor till exempel om hur man gör när man går till simhallen i Sverige. För vår del hade det inte fungerat att komma in föreningarna utan Studiefrämjandets stöd, men nu vet jag en hel del och kan jag hjälpa andra. Det finns mycket information att läsa på nätet, det gäller att skaffa sig erfarenhet.
– Fråga dina barn vad de vill göra och försök hjälpa dem. Barn gör sådant som de gillar, det går inte att påverka deras val. Det är bara för oss vuxna att acceptera och försöka hänga med.

Text och bild: Anna Lindén, Granit PR och kommunikation