Brutalt utnyttjande av arbetskraft i Sverige
”Chefen sa till honom att han inte fick dricka på själva bygget, men de lät honom ändå jobba berusad. Jag skulle hålla en regel som han kapade med cirkelsåg. Han stapplade till och skar av min högerhand tvärs över handflatan. De opererade i femton timmar. När jag vaknade upp ringde de från kontoret i Litauen och sa att jag måste ljuga och säga att jag gjort det själv. Bolaget sa att de skulle sätta mig på en färja till Litauen. Jag sa att det var omöjigt eftersom jag skulle behöva besöka Södersjukhuset i flera månader. Då sa de att jag fick skylla mig själv och vräkte mig från företagets boende, så jag blev hemlös.”
Texten kommer från poeten Emil Boss diktsamling Kompression, bokförlaget Lejd, 2023. Boss arbetar fackligt och möter dagligen utländsk arbetskraft som är offer för människohandel och arbetskraftsexploatering. Genom att garantera offren anonymitet har han samlat deras berättelser i korta texter varvat med egen poesi. Det är vittnesmål från svenska nutida arbetsplatser, från de människor vi vanligtvis väljer att inte se.
I Sverige har vi långtgående skyldighet att motverka arbetskraftsexploatering utifrån åtaganden som gäller rätten till goda arbetsvillkor och en god arbetsmiljö, på nationell såväl som internationell nivå.
Det är 24 år sedan Sverige skrev under det så kallade Palermoprotokollet. Det ska förebygga människohandel, straffa förövare och skydda de utsatta.
För fyra år sedan gjorde Riksrevisionen en granskning av statens insatser vid exploatering av arbetskraft. Den rapporten visar att Sverige inte lever upp till vare sig internationell som nationell standard. Det är exempelvis inte förbjudet i Sverige att ta betalt för en anställning, att kräva tillbaka lön av en anställd eller att låta arbetstagare bo i undermåliga bostäder.
I den fyra år gamla rapporten kan man läsa att de flesta fackförbunden inom LO-kollektivet bedömer att arbetskraftsexploatering förekommer inom deras avtalsområde. Byggnadsarbetarförbundet bedömer att arbetskraftsexploatering inom byggbranschen är så pass omfattande att situationen blivit nästintill ohållbar. Även Svenska Målareförbundet, Transportarbetarförbundet och Facket för skogs-, trä- och grafisk bransch (GS) anger att arbetskraftsexploatering är ett stort problem inom hela eller delar av deras avtalsområde.
Det är främst utländsk arbetskraft som drabbas av arbetskraftsexploatering och det innebär arbete till oskäligt låg lön, mycket långa arbetsdagar, farlig arbetsmiljö eller dåliga boendeförhållanden.
Riksrevisionen gör i rapporten bedömningen att risken att bli straffad för människoexploatering eller människohandel är nästan obefintlig för den arbetsgivare som utnyttjar arbetskraft.
Orsaken till människohandel och exploatering av arbetskraft är enkel: Det finns en efterfrågan.
Trots en förhoppningsvis ambitiös myndighetssamverkan för att komma åt exploatörerna och hjälpa offren handlar det ytterst om hur länge vi, svenska folket, och vår regering avser att blunda för hur brutalt människor utnyttjas som arbetskraft i vårt land. Emil Boss diktsamling ger en tydlig röst åt dem som inte har vare sig röst eller rättigheter i Sverige
”Vi körde mat till äldreboenden och skolor. 323 timmar i maj, 309 i juni. Du ser på arbetsgivarintyget. Jag fick betalt för 10 timmar per dag trettio dagar per månad, men det var aldrig mindre än tolv. De drog av för raster som vi aldrig hann ta. Flera kollegor somnade framför ratten och krockade. Jag krockade också. Chefen ringde. Han frågade inte hur det var med mig, han bara skrek i luren >>Fuck you, you have destroyed the car<<. Emil Boss, Kompression, 2023
Text: Sara Loftås
Du måste vara inloggad för att få kommentera
Stängd för fler kommentarer
Publicerad
Kommentarer