Patient hos Arbets- och miljömedicin

Jag arbetar som läkare på en av landets sju Arbets-och miljömedicinska kliniker. Jag vill berätta om hur en utredning på en Arbets- och miljömedicinsk klinik går till och vilka frågor vi kan ha när vi träffar patienten. Vårt perspektiv är lite annorlunda än i övriga vården.

Arbetet upptar en stor del av människors tid och kraft och påverkar livet i både positiv och negativ riktning. Enligt en rapport från Arbetsmiljöverket har 32 procent haft besvär till följd av arbetet det senaste året. Av de patienter  som söker vård för symptom som orsakats eller i någon mån påverkats av arbetet utförs medicinska utredningar och behandlingar inom hela vårdapparaten. En liten del remitteras till en Arbets- och miljömedicinsk klinik som tar emot patienter med sjukdomar som misstänks bero på arbetsmiljön. 

Utredning på Arbets- och miljömedicin

Att bedöma om det finns ett samband mellan en exponering och diagnos är centralt vid en utredning. Det kan handla om patienter med kemiska eller fysiska exponeringar men även frågor som berör sociala och organisatoriska faktorer på arbetet. På kliniken finns läkare, ergonomer, psykologer, yrkeshygieniker och kemister som i team arbetar med utredningar. Ibland gör vi arbetsplatsbesök och mätningar, går igenom kemikaliers produktdatablad eller arbetsplatsens egna mätrapporter för att kartlägga exponeringen.

Vissa diagnoser är vanligt förekommande hos oss och sambandet välkänt, men ibland behöver vi göra sökningar bland forskningsstudier för att kunna uttala oss om symptomen kan bero på arbetet. I en sambandsbedömning ingår det även att bedöma tidssambandet och sjukdomsförloppet. Det  kan innebära att vi också granskar tidigare journaler.

Varför bedömer man samband

Det finns flera syften till att vi bedömer om det finns samband mellan symptom och exponeringar. Istället för att behandla symptom som luftvägsbesvär eller axelsmärta kan orsaken till problemet synliggöras och åtgärdas. Orsaken till problemet riskerar att göra andra sjuka och patienten blir en indikator på att det finns risk för ohälsa även bland patientens kollegor eftersom de utsätts för samma exponering. Vissa patienter bär med sig andra sjukdomar som kan ge ökad sårbarhet för det de utsätts för på arbetet. Det kan handla om irriterande ämnen som förvärrar en astma eller tung fysisk belastning som förvärrar axelsmärtor.  Ibland rekommenderar vi anpassningar specifikt för patienten, men i de allra flesta fall rekommenderas åtgärder som minskar riskerna också för övriga på samma arbetsplats. En av våra vanligaste rekommendationer är att arbetsgivaren bör arbeta med sitt systematiska arbetsmiljöarbete.  I andra fall är det tydligt att patienten på grund av sin diagnos måste byta arbete eller inte kan arbeta alls. Våra utredningar kan då användas om underlag då patienten ansöker om livränta på grund av  arbetsskada.ext

Samband och möjlighet att förebygga

För att förstå sambandet kan jag under en utredning fördjupa mig  i detaljer inom kemiska, fysikaliska, ergonomiska eller psykosociala exponeringar inom arbetsmiljön. Utredningen är centrerad kring patienten och sambandet mellan dennes exponering och sjukdom,  men tankarna stannar inte där.  I bakhuvudet finns ofta också funderingar på om det är möjligt att göra preventiva åtgärder för individen men även åtgärder utifrån ett organisations- och samhällsperspektiv. Om en person drabbats av sjukdom på grund av en skadlig exponering kommer sannolikt samma exponering även skada andra. Ibland ger ett patientmöte upphov till en gruppundersökning, ett forskningsprojekt, utbildningsinsatser eller arbete för tydligare riktlinjer.

Arbetsgivaren är viktig

Det är en stor andel patienter som har besvär relaterat till arbete och det är inte möjligt att Arbets- och miljömedicinska kliniker ska träffa alla. Patienter kan ha flera olika vårdkontakter och ibland även kontakter med Försäkringskassan. Att enbart lindra symptomen som orsakas av arbetet blir inte hållbart i längden. Om besvären är arbetsrelaterade är arbetsgivaren en essentiell medspelare i tillfrisknandet och bör involveras på ett tidigt stadium. Arbetsgivaren har ansvar för arbetsmiljön och  ska göra allt som behövs för att förebygga att arbetstagaren utsätts för ohälsa eller olycksfall. Man kommer långt genom att fundera över välkända exponeringar som orsakar ohälsa och genom att aktivt jobba med det systematiska arbetsmiljöarbetet.

Texten är skriven av Elisabeth Lindberg