Stressen är allas ansvar

För några veckor sedan sammanfattade vi i ett annat blogginlägg några slutsatser från Försäkringskassans nya rapport kring sjukskrivning och utmattningssyndrom. Några av fynden var att kvinnor i större utsträckning är sjukskrivna för utmattningssyndrom jämfört med män. Vi vet sedan tidigare att kvinnor och män med likartade arbetsvillkor utvecklar symtom på utmattningssyndrom i lika hög grad. Svaret på varför ohälsan utvecklas kan alltså finnas i arbetsmiljön.

Som psykolog på Arbets- och miljömedicin, AMM, i Linköping anser jag att Försäkringskassans nya rapport är viktig, men att innehållet är föga förvånande. De utredningar jag och min kollega gör handlar ofta om en sambandsbedömning mellan patientens arbetsmiljö och just stressproblematik.

Det är internationellt erkänt att faktorer i arbetsmiljön har stor inverkan på ohälsa och sjukfrånvaro. Förståelsen för den sociala och organisatoriska arbetsmiljön betydelse har också ökat på senare år. Höga krav och låg kontroll, obalans mellan ansträngning och belöning, i synnerhet svag belöning, är faktorer som ökar risken för frånvaro i psykiatriska diagnoser. Bristande stöd i arbetsmiljön ökar också risken för att utveckla symtom på utmattningssyndrom. För dem som utsätts för alltför hög belastning under längre tid är risken att insjukna i utmattningssyndrom fyrfaldig.

Det är utmanande att förstå hur psykisk ohälsa utvecklas på grund av brister i den sociala och organisatoriska arbetsmiljön. En av orsakerna är att denna typ av ohälsa utvecklas över tid. Människor kan insjukna i utmattning i perioder när de har mindre än vanligt att göra på arbetet, vilket kan verka förvirrande.

Det kan finnas flera anledningar till detta. En är den långvariga överprestationen. Vi har förståelse för att en bil inte kan köra utan drivmedel i tanken, men visar sällan samma förståelse för oss själva när den egna tanken är tom. Dessutom minskar vår kapacitet under en längre tids stress, vilket innebär att vi måste arbeta hårdare för att klara saker som tidigare varit enkla.

Slutligen kan det vara så att det är först när vi varvar ner som vi faktiskt lyssnar på vad vår kropp säger, och inser att den har skrikit på vår uppmärksamhet under lång tid. Allt detta kan krångla till det när vi vill se och förstå sambandet mellan arbetsmiljö och psykisk ohälsa. Det gör det svårt att svara på när pressen blev för stor, och svårt också för den enskilde att kunna bromsa i tid. Det vi kan göra är att skapa förutsättningar för en hållbar arbetssituation.

Så här skyddar du dig mot skadlig stress:

• Lär känna dina tidiga signaler på stress (se nedan för länk till vanliga sådana)
• Ha en tydlig prioriteringslista att falla tillbaka på
• Planera in pauser i förväg och håll dig till schemat
• Sätt gränser och tacka nej till uppgifter som ligger bortom din roll
• Stötta varann! Ofta är det inte vi själva utan de omkring oss som lägger märke till de första tecknen på stress.

Arbetsmiljöverket tar upp arbetsbelastning i arbetsmiljöföreskriften om social och organisatorisk arbetsmiljö (2015:4) där det beskrivs att:

"Arbetsgivaren ska se till att de arbetsuppgifter och befogenheter som tilldelas arbetstagarna inte ger upphov till ohälsosam arbetsbelastning"

Men vad är egentligen en ohälsosam arbetsbelastning? Oftast kan vi hantera en stor belastning, så länge det är under begränsad tid. Därför är tidsperspektivet viktigt. Även individen behöver tas i beaktning. Samma belastning innebär inte samma sak för alla medarbetare. Dels så har vi alla olika hög kapacitet, dels har vi olika mycket att hantera i privatlivet. Det innebär att vår ork är både individuell och föränderlig, vilket kan försvåra bedömningen av en ohälsosam arbetsbelastning. Därför är det viktigt att arbetsgivaren känner till vilka kända riskfaktorer som finns i arbetsmiljön när det gäller psykisk ohälsa, att dessa utvärderas kontinuerligt.

Vid förändringar behövs ordentliga riskbedömningar, inte bara gällande fysiska risker, utan även faktorer kopplade till vår psykiska hälsa. Den största insatsen man kan göra är det förebyggande arbetet – hur gör vi så att vi inte hamnar i dessa risksituationer över huvud taget? 

Om det blir mycket, prata med din chef, skyddsombud eller fackligt ombud, gärna så tidigt som möjligt. Att bromsa ligger alltså på oss alla, även om det yttersta ansvaret ligger på arbetsgivaren. För dig som har svårt att bromsa och som tycker ditt jobb kanske är för roligt rekommenderar jag vårt tidigare inlägg ”Sjukt roligt på jobbet”. Om du missade det tidigare inlägget om Försäkringskassans rapport kan du läsa det här "Kvinnor toppar statistiken vid utmattning".