Riskuppfattning påverkar beteendet

Riskperception, hur man uppfattar risker, påverkar våra tankar, känslor och beteenden i privatlivet och på arbetet. Vilka arbetsmiljörisker har du på ditt jobb och hur förhåller du dig till säkerhetsåtgärder och skyddsutrustning? Det har visat sig att om en risk uppfattas som mindre farlig kan vi vara mer benägna att strunta i preventiva åtgärder.

Vad är en risk?

Under en vardag utsätter jag mig själv för otaliga risker. Jag kokar hett vatten, cyklar över ett övergångsställe, går ut på en isbelagd väg, äter en chokladkaka, sitter långa stunder. Jag känner mig emellertid inte så oroad. Jag skulle däremot undvika att träffa någon som nyss kommit hem från Kina. Utan att reflektera har jag gjort någon form av bedömning av de risker jag möter och beslutat om jag behöver göra någon aktiv åtgärd för att undvika eller minimera riskerna.

På arbetet finns arbetsmoment som man vet ökar risken för skador och sjukdom. Om en risk uppfattas som mindre farlig kan vi vara benägen att strunta i säkerhetsåtgärder och skyddsutrustning och därmed egentligen utsätta oss för exponeringar som kan vara skadliga.

I en sammanställning från Arbetsmiljöverket lyfts teorier som förklarar varför risker underskattas.

Risktillvänjning –regelbunden exponering, till exempelvis farliga trafiksituationer kan medföra att man blir van vid farorna och blir mer benägen att underskatta riskerna. Överdriven självoptimism- människor tror att just de är mindre sårbara än den genomsnittliga befolkningen.

Studier har visat att bilförare tenderar att uppfatta sig själv som skickligare och mindre riskbenägna än andra vägtrafikanter. Ingen är genomsnittlig, alla är bättre. Rökare kan vara välmedvetna om riskerna men underskattar den personliga risken. ”Det kommer inte att drabba mig”. Studier av yrkeschaufförer visade att dessa var mindre benägna att använda bilbälte fram för allt om de ofta klev ur fordonet. Kan det vara så att den upplevda nyttan inte väger tyngre än besväret att sätta på sig bilbältet? Ackordsystem – ibland vinner man tid och pengar genom att slopa säkerhetstänket avseende arbetssätt och utrustning.

Det finns en mängd olika teorier och modeller om vad som påverkar hur vi uppfattar risker. Tittar jag i en lärobok hittar jag formeln Risk = mätbar risk + Indignationsfaktorer. Världen vore lättare om man i alla lägen kunde räkan ut en mätbar risk, man får dock ofta estimera utifrån det man redan vet om exempelvis sannolikheten för att något ska inträffa och vad konsekvenserna blir om det inträffar.

Risk = mätbar risk + Indignationsfaktorer.

Utöver detta finns flera faktorer förknippade med riskkällan, bedömaren eller samhället eller sociala kontexten. Det finns företag som aktivt arbetar med säkerhetskultur som genomsyrar attityder hos de anställda, och det finns även företag där ledningen bortser från risker. Detta påverkar hur de anställda ser på risker och hur de förhåller sig till riskfyllda arbetsmoment.

Indignationsfaktorer

Vissa faktorer kan göra att det uppstår mer oro kring en risk, dessa kan även benämnas som indignationsfakorer. Att klättra på fasader kan betraktas som riskfyllt men om man gör det frivilligt upplevs det som mindre riskfyllt jämfört med om man är tvingad att göra det.

En smitta vars ursprung är okänt och potentiellt dödlig och som är svår att kontrollera är mer skräckinjagande än en smitta som är välbeforskad. Risker skapade av människor upplevs ofta som värre än naturliga risker. Vidare om riskerna medför påverkan på barn och framtida generationer. Om en olycka har drabbat en själv eller någon i omgivningen eller om man känner till katastrofer kopplade till en viss kemikalie påverkar det också hur man förhåller man sig till risken.

Beroende på om en arbetsplatsolycka upplevdes traumatisk eller mindre farlig kan oron för en liknade olycka i samma situation vara ökad eller minskad. För många är rättvisa viktig. De som upplever en vinst av en risk kan lättare acceptera risken, det kan exempelvis handla om möjlighet till ett arbetstillfälle där man utsätter sig för risker. En orättvis fördelning av fördelar och konsekvenser av att exponeras för något som skulle kunna vara farligt upplevs som upprörande.

Om man ögnar igenom listan med faktorer som skapar oro kan man checka av flera indignationsfaktorer hos Coronaviruset. Sannolikheten att just jag ska drabbas är dock väldigt väldigt liten. Jag känner till många arbetsmiljöer där det tydligt finns exponeringar kopplade till risk för sjukdom, ändå upplever jag inte samma oro kring dessa. Är det så att man lär sig acceptera bekanta välkända risker? Gör daglig exponering för risker att man blir man avtrubbad? Om medvetandet om risker minskar kanske även faktiska olycksfall och arbetssjukdomar ökar?

Som arbetstagare bedömer man risker flera gånger dagligen. Det är viktigt att vara medveten om att det finns faktorer hos risken som gör den mer skrämmande eller som kan göra att man undervärderar dess möjliga konsekvenser. Riskmedvetenhet är ett samspel mellan kunskap om själva exponeringen och egen erfarenheter och personlig nytta. Hur man uppfattar risken speglas också av hur arbetskamrater och organisationen betraktar och hanterar riskerna.

Säkerhetskultur och aktivt arbete med riskprevention kan påverka hur man betraktar en ”objektiv” risk och hur man agerar för att minska riskerna för olyckor och skador i arbetet. Preventivt arbete kan göra skillnad.

Riskperception och interventionsmetoder Länk till annan webbplats., Kunskapssammanställning, Arbetsmiljöverket