3D-skrivning! I metall! Är det farligt?

3D-skrivare är så mycket mer än detta. I en nyss publicerad forskningsstudie så har vi, som först i världen, undersökt hur arbetsmiljön är på en industri där man tillverkar saker i metall med hjälp av 3D-skrivare. Detta ”nya” sätt att tillverka saker är fortfarande i sin linda men förväntas explodera kommande årtionde/-n då det finns många fördelar jämfört med mer traditionell tillverkning (skapa små delar som svetsas ihop).

Studien, som går att läsa gratis här, visar på att man i arbetsmiljön med 3D-skrivarna inte når de gränsvärden för olika metaller i luften som finns. Däremot fann vi att operatörerna av 3D-skrivarna under det första året av studien hade en signifikant högre nivå av kobolt i luften jämfört med svetsare på företaget . Kobolt ingår i pulvret som används för 3D-skrivningen. Detta kan med viss sannolikhet förklaras av de toppar med partiklar mellan 10nm och 10 µm i 3D-skrivarmiljön som vi upptäckte med direktvisande partikelräknande instrument.

Förutom att undersöka själva arbetsmiljön så genomförde vi även mätningar av metaller i arbetstagarnas urin samt på deras händer. Under det första året fanns en tendens (ej statistisk signifikant) att de som arbetade med 3D-skrivare hade högre halter av olika metaller i urinen jämfört med kontroller. Därtill hade tre arbetstagare metaller som gick att mäta på deras händer.

Mellan studiens första och andra år genomfördes flera förändringar på företaget som skulle begränsa spridningen av metaller och därmed minska exponeringen. Dessa inkluderade att inga komponenter fick lämna produktionen innan de var helt pulverfria men även att vid all typ av öppen pulverhantering skulle omfattande skyddsutrustning användas. Precis som det var tänkt, så såg vi att personalen hade en lägre exponering år två med lägre metaller i urinen samt att vi inte längre kunde upptäcka metaller på deras händer.

Så för att sammanfatta vad vi kommit fram till: 3D-skrivning i metall är en spännande metod som kan innebära en risk för exponering för metaller om man inte skyddar sig rätt. Vårt resultat tyder på att arbetstagare i denna arbetsmiljö sannolikt har lägre risker än andra metallyrken. Detta kräver dock att man har koll på sin arbetsmiljö vilket med fördel kan ske med partikelräknande verktyg samt att man undersöker metaller hos arbetstagarna själva.

Studien har finansierats av AFA försäkringar, Region Östergötland, Region Örebro Län samt Statens arbeidsmiljøinstitutt (STAMI, Norge).

Vid frågor, kontakta gärna någon av nedanstående författaretill artikeln:

Stefan Ljunggren, Yrkeshygieniker AMM, stefan.ljunggren@regionostergotland.se

Helen Karlsson, miljökemist AMM, helen.m.karlsson@liu.se