Forskning om rätten till sjukpenning

I en ny forskningsstudie har vi undersökt hur sjukskrivna och olika aktörer i sjukförsäkringssystemet kommunicerar med varandra och hur detta kan påverka sjukskrivningsprocessen för personen.

Aktörerna i detta sammanhang är

• Försäkringskassan
• Arbetsförmedlingen
• hälso- och sjukvården
• arbetsgivare.

Resultatet visar att olika sätt att framföra sitt budskap påverkar huruvida den sjukskrivne ges rätt till sjukpenning eller ej. Studien visar även att stöd från professionella, såsom exempelvis personal inom hälso- och sjukvården, kan vara avgörande om den sjukskrivne inte på egen hand kan bevaka sina rättigheter. Nedan kan du ta del av resultaten från vår studie.

Personer som blir sjuka eller skadade och som därav inte längre kan utföra sitt arbete har rätt att få sjukpenning från Försäkringskassan. Men i vissa fall ifrågasätter handläggare på Försäkringskassan den sjukskrivnes rätt till sjukpenning. Det kan handla om att handläggaren anser att den sjukrivnes arbetsförmåga inte är tillräckligt nedsatt för att få rätt till ersättning eller att handläggaren anser att den sjukskrivne borde klara något annat arbete på arbetsmarknaden än det man är sjukskriven ifrån.

Vi rekryterade 30 långtidssjukskrivna till studien, som var mellan 32–64 år, både män och kvinnor som var från olika delar av landet. I studien har vi fått använda deras akter från Försäkringskassan, som innehåller allt material i deras sjukskrivningsärende. Det handlar om läkarintyg, arbetsgivarutlåtanden, resultat från arbetsförmågeutredningar, brev och mejl från den sjukskrivne till handläggaren, protokoll från avstämningsmöten och den dokumenterade kontakten mellan handläggaren och den sjukskrivne, arbetsgivaren, sjukskrivande läkare, anhöriga och andra inblandade.

Vissa sjukskrivna är mer utsatta än andra. De olika sätt man kommunicerar på har olika effekt på handläggaren, alltså om man pratar ’systemets språk’ eller ej.

De två mest framträdande sätten att argumentera på var känslomässigt eller sakligt. Dessa visade sig också ha väldigt olika effekt på handläggare och på beslut om sjukpenning:

• De sjukskrivna som argumenterar mer känslomässigt, exempelvis genom att uttrycka ilska, frustration eller desperation, nekas i större utsträckning sjukpenning jämfört med de som argumenterar mer sakligt.
• Den sakliga kommunikationen karaktäriseras av en mer formell och återhållsam argumentation där stöd tas i olika typer av intyg och ibland även med hänvisning till lagstiftning.
• Det fanns också en skillnad i hur väl olika sjukskrivna verkade förstå sjukskrivningssystemet, såsom vilka blanketter som ska skickas in och vilka intyg som skulle kunna påverka ärendet.
• Det professionella stödet runt den sjukskrivne visade sig också kunna påverka vilka som får beviljad sjukpenning och inte. De som hade en stödjande arbetsgivare eller en aktiv sjukskrivande läkare som i sin tur argumenterade sakligt å klientens vägnar, hade högre chanser att få rätt gentemot sin handläggare.

Sammanfattningsvis visar studien att vissa sjukskrivna är mer utsatta än andra. Både på grund av de olika sätt man kommunicerar på som i sin tur har olika effekt på handläggaren, alltså om man pratar ’systemets språk’ eller ej. Men också på grund av att inte alla har samma stöd från sitt professionella nätverk, om man som sjukskriven ens har fler kontakter än sjukskrivande läkare vill säga. Det professionella stödet kan vara avgörande för om sjukskrivna får fortsatt sjukpenning eller ej, särskilt om de är ’för sjuka’ för att kunna bevaka sina rättigheter.