arbets--och-miljomedicin

Region Östergötland

Arbets- och miljömedicin

Rörelsen #Metoo – tappa inte fokus!

Det började med en berättelse och sedan har metoo-uppropen gått som en våg över världen. I Sverige har vågen fått ny kraft och berättelser från olika yrkeskategorier och samhällsskikt som varit dolda når ytan och kan läsas av allmänheten. Det har väckt avsky och ilska, känsla av samhörighet och huvuden har rullat.

Rörelsen #metoo har också kritiserats för att vara överdriven, politisk vriden, att vara ett hot mot rättsäkerheten- att personer blir dömda och lagda i offentlig skampåle utan rättsprocess. Och i alla dessa debatter och diskussioner är det risk tappa bort sig och tappa fokus på vad till synes alla är överrens om och det som var rörelsen ursprung. Nämligen att ingen ska behöva utsättas för sexuella trakasserier, kränkningar eller övergrepp.

Jag upplevde själv att mitt nyhetsflöde, som tidigare fyllts av söta kattungar, bakverk och solnedgångar, över en natt trängdes bort av berättelser som man knappt orkade läsa för att deras innehåll gjorde att det knöt sig i magen. 10400 kvinnor från den yrkeskår jag tillhör, läkare och läkarstudenter, skrev på ett upprop mot sexuella trakasserier och övergrepp- #utantystnadsplikt. Det är nästan varannan kvinnlig läkare. Och den är bara en i raden av alla upprop som publicerats de sista månaderna. Omfattningen av alla #metoo upprop gör att man inte kan vifta bort det med att endast skylla på individer som beter sig dåligt.

Genom berättelserna tycker jag mig se ett mönster. Personen som berättar är ofta lägre ner i hierarkin och ofta i beroendeställning.Omgivningen vet men väljer att tiga. Ibland kommer ”välmenande tröstande ord” som försöker normalisera beteendet– ”Han är sådan mot alla”. Orden har motsatt effekt. Ibland hånas den som blev utsatt med skratt eller blickar.Ledningen duckar. Istället för att konfrontera den anklagade blir den som berättar ifrågasatt och förminskad.Western diamond skallerorm. Två diamanter: en oersättlig och en som sprider gift och skräck. Ibland två skepnader hos en och samma person.

Finns det verkligen människor som är så oersättliga att ingen vågar sätta dem på plats? Vilket pris tycker man är rimligt för att dessa oersättliga människor undantas att bete sig efter de normer och värderingar de flesta andra människor följer? Att gå till arbete och känna sig otrygg och kuvad kan väl knappast gynna ett gott samarbetsklimat, produktivitet och hälsa. Vilket pris tycker man är rimligt för att inte ingripa och motverka det som är ett lagbrott? Att inte göra något är också ett val.

I uppropet #utantystnadsplikt krävdes det svar av ledningen på vad de planerade för åtgärder för att komma till rätta med sexuella trakasserier och övergrepp. Jag skulle vilja komma med några tips.

En närvarande tydlig chef som vågar sätta ner foten när det behövs. Om man drar en parallell till de personer jag mött som mobbats är det svårt att bli av med oönskade beteenden om inte chefer går före som goda exempel och tar anmälningar på allvar. Att vara en god chef handlar inte enbart om personliga egenskaper.

Chefen måste också få rätt förutsättningar. För stor arbetsgrupp att leda, för stor diskrepans mellan krav och resurser, för mycket sidouppdrag som tar tid, och för lite tid att lyssna, stödja och planera kan göra arbetsuppgiften omöjlig för en chef som egentligen är kompetent och lyhörd.Det ska enligt lag finnas en policy och en beredskapsplan som stöder de som utsätts för sexuella trakasserier och kränkningar. Inte bara ett papper i en pärm med fina ord, utan ett dokument som skapas i samråd mellan arbetsgivare och arbetstagare. Ett dokument där det står tydligt hur arbetsgivaren ska agera vid misstänkta händelser och vilken väg den utsatt kan gå om det är så att närmaste chef är den som är plågoanden.

Man måste arbeta systematiskt med arbetsmiljön, och både arbetsgivare och arbetstagare måste vara delaktiga. Sedan 2016 finns det tydligare krav på hur man bland annat förebygger och hanterar kränkande särbehandling då föreskrifterna om organisatorisk och social arbetsmiljö (OSA) (AFS 2015:4) började gälla.Man måste våga att ta i frågan och ifrågasätta om den kultur som bildats på en arbetsplats är sund.Alla ska veta var nödutgången är om det skulle börja brinna. Alla medarbetare ska också veta vem man ska vända sig till om hen utsätts för kränkningar, trakasserier och övergrepp. Foto: pixabay.

Som läkare i Arbets- och miljömedicin har man insett att det kan finnas risker med alla typer av arbeten trots att man försöker arbeta bort riskerna. Arbetar man för mycket kan man ta skada, arbetar man inte alls kan man ta skada -lagom är bäst. Denna exponering för inte med sig några positiva vinster överhuvudtaget, det är inget någon ska tvingas att leva med.

Jag kan inte låta bli att le lite då jag läser Eva Wingårds artikel i DN ”Metoo är ett avgrundsskri om inkompetenta chefer”. Hon beskriver hur man under historien agerat inom det förebyggande arbetet då det visat sig att vissa exponeringar (så som asbest och lösningsmedel) är skadliga för hälsan. De exponeringar som betraktats som hälsovådliga har man helt enkelt eliminerat och ersatt med något annat.

Text: Elisabeth Lindberg, specialistläkare vid  Arbets- och miljömedicin i Linköping.

Kommentarer

    Du måste vara inloggad för att få kommentera

    Stängd för fler kommentarer

    600