Går vi åt rätt håll?

Statistisken delas upp i två stora områden – arbetsolyckor och arbetssjukdomar. Det anmäldes drygt 33.000 arbetsolyckor som ledde till sjukfrånvaro (inklusive dödsfall) under 2015 och drygt 12.000 arbetssjukdomar.

När det gäller arbetsolyckor är de tre vanligaste områdena fallolyckor, förlorad kontroll över maskin eller verktyg (eller liknande) samt plötslig fysisk belastning (till exempel lyft, halkning). Vi vet också att en del olyckor är relaterade till hög arbetsbelastning och stress, det vill säga att onödiga risker eller oövertänkta beslut tas när man är stressad och har bråttom.

När det sedan gäller arbetssjukdomar, det vill säga där det funnits en skadlig inverkan från arbetet under en längre tid vilket lett till någon slags ohälsa, delas detta upp i fem områden. Belastningsfaktorer står för ca 38 % av arbetssjukdomarna, organisatoriska och sociala faktorer står för ca 34 %, kemiska och biologiska ämnen står för ca 10 % och buller för 5 %. Sedan finns en övrig kategori (där konkret uppgift saknas) med ca 13 %.

Inom Arbets- och miljömedicin utreder vi vanligtvis exponeringar som pågått över tid. Vi utreder inte så ofta plötsliga händelser, det vill säga rena arbetsolyckor. Vi är alltså experter på att utreda arbetssjukdomar – faktorer i arbetsmiljön som över tid kan leda till ohälsa hos den som är utsatt.

Frågan som följer är då huruvida vi inom Arbets- och miljömedicin är bemannade för de utmaningar och problem som dagens arbetsliv präglas av? Är vi bemannade för att hantera det faktum att över 70 % av alla arbetssjukdomar orsakas av belastningsfaktorer samt organisatoriska och sociala problem? Arbetsmiljöverket ställer oss obönhörligt inför dessa mycket relevanta frågor: Har vi rätt uppdragsbeskrivning? Har vi rätt finansiering? Har vi rätt bemanning?

På vår klinik har vi EN ergonom och snart TVÅ psykologer, och då har vi utökat dessa områden aktivt och kraftigt eftersom vi för fem år sedan inte hade någon ergonom alls och endast 0,5 psykologer! Men räcker det? Och hur ser det ut på övriga AMM-kliniker i landet? Når vi de patienter vi borde nå? Prioriterar vi verkligen rätt?

Fotograf: Stefan Blomberg