Hormonstörande ämnen kan påverka hjärtvävnad

Bisfenol A är ett så kallat hormonstörande ämne som först framställdes 1891. Under 1930-talet så undersöktes möjligheten att använda denna för att förhindra missfall hos gravida kvinnor under 1930-talet. Den kom dock aldrig att användas utan det tog till 1940-talet innan plastindustrin fann att Bisfenol A kunde användas i polykarbonatplaster. Sedan dess har produktionen och användningen av Bisfenol A ökat och den är idag en av de mest producerade kemikalierna i världen.

Bisfenol används i många olika produkter som människor använder så som insidor av konservburkar, DVD-skivor men också i tandfyllningar och tidigare i nappflaskor för små barn. Den har även använts vid så kallad relining av rör för avlopp. Då den kan läcka från plast, speciellt vid uppvärmning men även i kontakt med sura lösningar, så innebär detta att människor exponeras från en mängd olika håll för Bisfenol A . Hälsoeffekter är omdebatterade men flera studier har funnit kopplingar till övervikt samt effekter på hjärta och blodsystem.

Fruktos (i vardagligt tal fruktsocker) är ett sockerämne som finns naturligt i exempelvis frukt. I dessa så finns fruktos och glukos (vardagligt kallad druvsocker) vanligtvis i 1:1 förhållande och bundna till varandra. Det finns även en artificiellt framställd blandning som kallas fruktos-glukossirap (eller isoglukos) som skapas genom att kemiskt göra om glukos till fruktos. I denna är fruktos fritt från glukos vilket gör att den upplevs som upp till åtta gånger mer söt. I USA har fruktos-glukossirap använts under lång tid som sötningsmedel medan EU har begränsat användningen.

Användningen av fruktos-glukossirap i exempelvis sötade drycker har ifrågasatts av många forskare då vissa har funnit att den kan vara en del av fetmaepidemin i USA. Det ska dock noteras att andra inte funnit ett sådant samband vilket gör att frågan är minst sagt omstridd . EU kommer genom förändrade regler 2017 avreglera den hittills styrda produktionen vilket gör att mer fruktos-glukossirap kan tillverkas . Det har höjts flera kritiska röster runtom Europa mot beslutet men frågan är minst sagt infekterad . En sak som pekas ut är att fruktos är bra om man inte vill framkalla ett högt värde av glukos i blodbanan (bra för exempelvis diabetiker) men Europeiska livsmedelsverket kom fram till 2011 att högt intag av fruktos kan vara kopplat med problem så som förhöjda blodfetter, insulinresistens och ökad fettinlagring kring vävnader .

Den studie vi deltagit i sattes upp för att studera hur samtidig exponering för fruktos (ej fruktos-glukossirap) och Bisfenol A påverkar försöksdjur i form av råttor. Detta gjordes som ett mått på en modern livsstil där intag av fruktos antas öka via fruktos-glukossirap och sötade drycker samt en samtidig exponering för Bisfenol A. Unga honråttor fick dricka vatten som innehöll fruktos eller fruktos och Bisfenol A under 10 veckor. Dosen av Bisfenol A motsvarade det vid studiens början tolerabelt dagligt intag som fastställts av Europeiska livsmedelsverket (det ska dock noteras att man för ca ett år sedan temporärt sänkte gränsen i väntan på resultat kring hälsoeffekter av Bisfenol A) samt den amerikanska motsvarigheten FDA. De exponerade råttorna jämfördes sedan med råttor som endast druckit vatten.

Vi genomförde en delstudie där vi undersökte proteinuttrycket i hjärtan hos dessa råttor för att se om exponering för fruktos eller fruktos/Bisfenol A påverkar hjärtat så som tidigare studier har indikerat. Proteinerna analyserades med två olika metoder för att se en större mängd proteiner. Vad vi fann var att exponering för bisfenol A gav ökat uttryck av proteiner som är inblandade i transporten av fettsyror i hjärtat samt proteiner som är involverade i produktionen av syreradikaler (som kan vara skadande i vävnader). Vi fann även skillnader i olika strukturproteiner som bygger upp hjärtat.

Summerat så bidrar vår studie med ytterligare en pusselbit kring arbetet kring att förstå effekter av Bisfenol A. Uppföljande studier har påbörjats där råttor endast exponeras för Bisfenol A, för att ännu bättre förstå de effekter som denna vitt spridda kemikalier kan ha.

Text: yrkes- och miljöhygieniker Stefan Ljunggren