Träning fungerar på alla språk

Det är lugnt i Korpen Motalas lokaler när vi träffas en tidig förmiddag i oktober, Olena Mykhalchuk, hennes son Ernest, tolken Taras Kuzmenko, Kateryna och jag.
Enstaka ”klong” hörs då och då när en morgonpigg motionär släpper ner vikterna i gymmet intill. Det är bekanta ljud. Ljud som låter på samma sätt, var än i världen man befinner sig.

Vana att träna

Olena och Kateryna är träningstjejer. De är vana att gå till gymmet mellan tre och fem gånger i veckan, när det passar i vardagen och jobbet. Olena är revisor, Kateryna ekonom på en bank. Men för ett drygt år sedan vändes livet fullständigt upp och ner och träningen – ja, den kom att få en helt annan betydelse än tidigare.
– Någon drog upp oss med rötterna. Klockan fyra på morgonen fick vi resa oss och fly, säger Olena.

Hon kommer från Irpin i Kievregionen.
– Staden ockuperades. Soldaterna sköt mot mitt hus, de sköt ner våra grannar.
– Min man är kvar, han får inte lämna landet. Jag har kontakt med honom och jag försöker titta på nyheterna för att få veta hur det är, säger hon.

Hörselskadad av bomber

Kateryna kommer från Donetsk. Där har kriget pågått länge men förra året blev det omöjligt att stanna kvar.
– 2022 var det värsta året jag upplevt i mitt liv. Bomber slog ner hundra meter ifrån mig. Det skadade min hörsel, säger hon.

Ansvar att hjälpa

I Sverige pågick satsningen TIA, tidiga insatser för asylsökande. Projektet finansierades av statsbidrag och syftet var att främja de nyanländas etablering i Sverige genom meningsfull sysselsättning under asyltiden. Arbetet samordnas av Länsstyrelsen i respektive län, och Korpen i Motala var en av föreningarna som deltog.

Taras Kuzmenko kom till Sverige 2015 på grund av kriget som redan då pågick i östra Ukraina. Två år senare kom han till Motala och numera tränar han aktivt i Korpen och stöttar därtill som tolk vid behov.
– Jag känner ansvar för att hjälpa folk som kommer hit på grund av krig och TIA-projektet är ett bra initiativ, säger han.

Via en grupp i sociala medier nådde han Olena, Kateryna och andra ukrainare i Motala och kallade till träning och aktivitet.
– Vi ordnade gratis inträde i simhallen på fredagar. Det var populärt. Och vi höll grupper på gymmet där vi tränade både med fria vikter och maskiner.

Bättre minne

Inom TIA-projektets ramar erbjöds nyanlända från Ukraina medlemskap och träningskort för tre månader. Alla övriga aktiviteter var gratis medan projektet pågick och sedan juli i år får var och en skaffa medlemskap och köpa sitt kort.

– Vi sprang hit direkt, säger Olena Mykhalcheek. Jag hade letat efter någonstans att träna och försökt fråga mig fram.
– Det var svårt i början, men träning fungerar ju på alla språk.

I dag studerar Olena svenska på SFI.
– När man tränar så blir minnet bättre, och då blir också svenskan bättre, säger hon.

Känner lugn i Sverige

Kateryna arbetar som lokalvårdare.
– Motala är mitt hem nu. Vårt hus i Ukraina är förstört. Men jag vet inte vad som händer i morgon, bara Migrationsverket vet.

Hon berättar att hon kan känna ett lugn i Sverige som hon inte upplevt på väldigt länge.
– Här finns inte allt det som vi var rädda för varje dag i Ukraina.

Hon räknar. Fyra, fem, sex …

– Nu vill jag bara träna och vara ett gott exempel för min son. Steg för steg tar vi oss vidare.
– Jag koncentrerar mig på tio repetitioner i maskinerna. I träningen försvinner allt det där som gör så ont att prata om och tänka på. För en stund. Det betyder mycket.

Text och bild: Anna Lindén, Granit PR och kommunikation.